Tycker-så-förbannat-synd-om-mig-själv-dagen.

Nu var det ett tag sedan jag skrev - som vanligt. Det är ganska komiskt att jag antingen skriver när jag är arg eller flummigt överglad. Nu handlar det om det förstsagda....
Blir så trött på att jag alltid ska tajma in att vara sjuk precis när jag VERKLIGEN inte får vara det. I helgen är det ett karateläger som jag SÅÅÅÅHÄÄÄÄR obeskrivligt mycket vill vara med på, men som det ser ut nu är det byebye...adjöss...adíos...auf wiedersehen...au revoir. Som om inte hjärnskakningen förra helgen var nog liksom.. -.-

En annan tråkig nyhet är att karaten inte kom med till OS 2020. Förstår inte hur squash, softball och wrestling gick vidare men inte karate? Huuur är det möjligt? Wäääää!!! :((((
Okej, jag ska inte klanka ner på någon annan idrott nu, jag får försöka glädja mig för deras skull istället. Nej men, det hade varit hur kul som helst med karate i OS.....det hade minst sagt varit en stor framgång för idrotten. Men vem vet, kanske blir det 2024?...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0